#46: Tokyo monogatari

SVENSK TITEL: Föräldrarna

GENRE: Drama

ÅR: 1953

REGISSÖR: Yasujiro Ozu

SKÅDESPELARE: Chishu Ryu, Chieko Higashiyama, Setsuko Hara, Haruko Sugimura, Övriga

LAND: Japan

LÄNGD: 2 tim 15 min

BETYG:

BESÖKARNAS BETYG:

RECENSION:

Tokyo Monogatari är så pessimistisk att italienska neorealismen framstår som en slutscen i en Jerry Bruckheimer-produktion. »Det är jobbigt att förlora ett barn. Men det är jobbigt att leva med dem också«. Ofta ansedd som en av filmhistoriens tio bästa filmer, senast som nummer ett i Halliwell's Film Guide, är Tokyo Monogatari ett relationsdrama om barn och föräldrar, om livets olika stadier och om svårigheten att bygga ett eget liv bortom föräldrarnas förväntningar. En film som fascinerar på grund av sitt universella tema och sin kliniskt rena form. Ozu använder en fast, lågt placerad kamera för att dokumentera scenerna och låter gärna kameran vara på när personerna lämnat scenen. Resultatet blir en slags renande effekt mellan scenerna, ungefär som när du dricker vatten och äter bröd mellan glasen i en vinprovning. Allt är enkelt, långsamt och sublimt. Som att äta japansk mat. Naturalismen har aldrig varit mer påtaglig. Ozu visar inga som helst känslor utan konstaterar bara vad som händer. Inga tårar vid begravningen, bara kyliga samtalsämnen om glömda sorgekläder. Inget är gott eller ont, åskådaren får vara bödel. Beroende på om du är förälder eller barn kommer filmen att slå på dig på olika sätt, och oavsett vilken roll du har så kommer det att göra ont. En märklig filmupplevelse.

< FÖREGÅENDE FILM | NÄSTA FILM >

OMSLAG:


KOMMENTARER:

#1: filmman 2007-01-30, 23:04

Sekai no naka de ichiban ii eiga dayo.

Vad tycker du om filmen?

Signatur (ej obligatoriskt):

Kommentar (ej obligatoriskt):

Betyg:

RSS | WAP | © PRETTOKLUBBEN 2002-2009 | OM PRETTOKLUBBEN