#126: La dolce vita

SVENSK TITEL: Det ljuva livet

GENRE: Drama

ÅR: 1960

REGISSÖR: Federico Fellini

SKÅDESPELARE: Marcello Mastroianni, Anita Ekberg, Anouk Aimée, Yvonne Furneaux, Övriga

LAND: Italien

LÄNGD: 2 tim 53 min

BETYG:

BESÖKARNAS BETYG:

RECENSION:

La dolce vita är filmhistoriens tydligaste vattendelare mellan cineaster och filmkonsumenter. Till synes utan handling och mening kommer denna tretimmarsprövning reta dig om du: a) Tycker att en film skall ha en tydlig handling med ett antal förvecklingar. b) Tror att en film om dåliga människor är samma sak som dålig film. c) Saknar tålamod. d) Har svårt för abstrakt tänkande. e) Är kristen. f) Har dålig klädsmak. Om så är fallet föreslår jag att du slutar läsa och går och hyr DEAD POETS' SOCIETY. Bättre än så blir det inte för dig. Tyvärr. Om du däremot gillar film har du ett mästerverk att se fram emot. I denna episodfilm spelar Marcello Mastroianni Fellinis alter ego, en journalist som gör sitt bästa för att upprätthålla sin värdighet som hela tiden hotas av det ljuva livet - ett liv av kravlöst sex, filmstjärnor, mäklarbrickor, Via Veneto-spotting, figursydda kostymer, engelska sportbilar och musik. Några scener står ut: Marcellos samtal med Steiner. I ett ögonblick av självrannsakan frågar Marcello sin stadgade vän hur han skall komma ur sin dekadenta spiral men får bara till svar att »det finns ingen frälsning inom fyra väggar«. Samma tema som i Winnerbäcks Elden om du nu kommer ihåg den: »jag vill ha det som du fast jag vet att du tänker likadant ibland och vill ha det som jag«. Oförglömlig är också Fellinis dubbning av aristokraternas nattliga diskussioner. Den medvetet slarviga dubbningen får effekten att personerna förpassas ännu längre ifrån ett riktigt liv, de förstår inte ens själva vad de pratar om. Slutligen bör sista scenen nämnas. Som en symbol för Marcellos oförmåga att ta sig ur sitt destruktiva leverne får vi återigen se den oskuldsfulla flicka han träffat på lunchrestaurangen. Medan hans praktiskt handikappade urbana sällskap har svårt att förstå sig på naturen, barockt förkroppsligat av en gigantisk fångad fisk, vinkar flickan farväl till Marcello och viskar något ohörbart. Tragedin är fullbordad men det var en jävligt vacker resa.

< FÖREGÅENDE FILM | NÄSTA FILM >

OMSLAG:


KOMMENTARER:

#2: 2008-08-02, 23:05

Enligt recensenten är alltså medlemmarna på prettoklubben inte cineaster, utan dumma filmkonsumenter. Det låga betyget konstaterar detta tydligt.

#1: 2007-05-09, 02:56

Genom ett väl genomfört förebyggande arbete av recensenten tystnar gnällpubliken, kisar febrilt och tycker sig till sist se kejsaren påklädd!

Utmärkt

Vad tycker du om filmen?

Signatur (ej obligatoriskt):

Kommentar (ej obligatoriskt):

Betyg:

RSS | WAP | © PRETTOKLUBBEN 2002-2009 | OM PRETTOKLUBBEN