#156: Alphaville, une étrange aventure de Lemmy Caution

SVENSK TITEL: Alphaville - ett fall för Lemmy Caution

GENRE: Sci-fi

ÅR: 1965

REGISSÖR: Jean-Luc Godard

SKÅDESPELARE: Eddie Constantine, Anna Karina, Akim Tamiroff, Valérie Boisgel, Övriga

LAND: Frankrike

LÄNGD: 1 tim 38 min

BETYG:

BESÖKARNAS BETYG:

RECENSION:

Jag var på en retorikkurs en gång där föreläsaren gick igenom hur en effektiv argumentation skall byggas upp. För att visualisera det hela ritade han upp spänningskurvan för den dramatiska modellen, och påstod att alla framgångsrika filmer, böcker och säljpresentationer och är uppbyggda enligt den gängse spänningskurvan. Och så är det nog till stor del. Men det finns lyckade undantag. SÅNGER FRÅN ANDRA VÅNINGEN och Franska nya vågen-filmer var de undantag som slog mig först, men jag hade ingen lust att avbryta den uppenbart filmintresserade föreläsaren. Godards 60-talsfilmer blev i högsta grad succéer både bland publiken och kritikerna, trots att de till synes är helt sönderklippta och handlingen är ytterst krånglig, på gränsen till abstrakt. Alphaville är en sådan film. Det sägs att under inspelningen av TILL SISTA ANDETAGET så skrev Godard manus på kvällarna och filmade dagen därpå, detta borde gälla i ännu högre grad för Alphaville. Handlingen känns medvetet krånglig, som om karaktärerna vet mer än tittarna (tvärtom mot Hitchcock alltså). Vem är Lemmy Caution? Vad har han på sin agenda? Lösa trådar knyts inte ihop, personer kommer och går utan att presenteras. Jag hatar ordet, men Kafkastämning är en bra beskrivning. Och precis som Kafka varnar Godard för ett fascistsamhälle där individens personlighet består av ett intatuerat nummer i nacken. MATRIX fast utan zen-plattityder, men också Matrix utan välregisserade actionscener. Den blygsamma budgeten må vara intressant ur ett ideologiskt och filmhistorisk intresse, men det är fortfarande usla actionscener. Men å andra sidan känns det upplyftande med en sci-fi som inte förlitar sig på yta, som 98% av all sci-fi gör. Miniatyrmodeller, dockningsscener och flygscener är här ersatta av Paris 1960-talsgator, 60-talsbilar och, eh, blinkande neon! En abstrakt sci-fi utan bling-bling. Det räcker långt.

< FÖREGÅENDE FILM | NÄSTA FILM >

OMSLAG:


KOMMENTARER:

#1: MK 2007-04-11, 17:38

Väldigt, väldigt bra film. Actionscenerna är kassa, men det är i princip inga och dem är ganska betydelselösa. Det är monologerna och dialogerna som är tongivande och väldigt, väldigt bra. Föraktet och rädslan för ett fascist/kontroll-samhälle lyser igenom är nästan lika bra beskrivet som Karin Boyes bok »Kallocain«. Att man inte får veta allt kanske i det här fallet är bra? Att man ska tolka och inte få veta allt och lämnas likgiltig. En film man kanske ska reflektera över när man sätt den? Enligt mitt tycke är det här kanske inte en av Godards bättre, håller nog »Till sista andetaget« och »Tokstollen« över denna. Men klart sevärt!

Vad tycker du om filmen?

Signatur (ej obligatoriskt):

Kommentar (ej obligatoriskt):

Betyg:

RSS | WAP | © PRETTOKLUBBEN 2002-2009 | OM PRETTOKLUBBEN