#210: Duck soup

SVENSK TITEL: Fyra fula fiskar

GENRE: Komedi

ÅR: 1933

REGISSÖR: Leo McCarey

SKÅDESPELARE: Groucho Marx, Harpo Marx, Chico Marx, Zeppo Marx, Övriga

LAND: USA

LÄNGD: 1 tim 8 min

BETYG:

BESÖKARNAS BETYG:

RECENSION:

Hur skall äldre kultur bedömas? Den frågan ställs verkligen på sin spets när Duck soup från 1933 skall avhandlas. Min åsikt är att litteratur, musik, konst och film skall bedömas i det ögonblicket det konsumeras, hur upplevelsen är just precis då. Objektiv metadata som tekniska begränsningar är totalt ointressant för mig, jag vill bli berörd eller underhållen. Nostalgi är okej för mig, det är en känsla som verket kan framkalla i mig, och samma mekanism som gör att populärkulturkonsumenter slutar köpa/ladda hem ny musik när de fyllt 30. Om filmsmak är subjektivt är humor än mer subjektivt. Jag gillar Sacha Baron Cohen, Martin Kellerman och Christian Lander, komiker som tar avstamp i vår samtid. Komiker som driver med vår samtid, mina vänner och mig själv. Jag gillar inte studentspex, som hellre ser bakåt än framåt. Duck soup framkallar inga nostalgiska känslor för mig, och jag har svårt att relatera till humor gjord för en publik som levde för 80 år sedan. Jag skrattar inte åt sönderklippta cigarrer, ej heller åt hattar som förväxlas. Jag skrattar inte åt rasistiska och sexistiska anarkistmonologer, ej heller åt spontansång. Jag spenderar hellre en dag med satiren i »Thank you for smoking« än clownen och trapetskonstnären hos cirkus Scott. För mig är det tydligt, humor är en färskvara, medan filmer med existentiellt tema har en större chans att beröra en betraktare 80 år efter premiär. Om jag varit född 1908 hade jag sannolikt älskat Duck soup, men idag är den utan tvekan filmhistoriens mest överskattade film.

< FÖREGÅENDE FILM | NÄSTA FILM >

OMSLAG:


Vad tycker du om filmen?

Signatur (ej obligatoriskt):

Kommentar (ej obligatoriskt):

Betyg:

RSS | WAP | © PRETTOKLUBBEN 2002-2009 | OM PRETTOKLUBBEN