#85: Delicatessen

SVENSK TITEL: Delikatessen

GENRE: Komedi

ÅR: 1991

REGISSÖR: Jean-Pierre Jeunet

SKÅDESPELARE: Pascal Benezech, Dominique Pinon, Marie-Laure Dougnac, Jean-Claude Dreyfus, Övriga

LAND: Frankrike

LÄNGD: 1 tim 39 min

BETYG:

BESÖKARNAS BETYG:

RECENSION:

Jag har en teori. Jag har en teori som går ut på att alla filmer som det växt fram en subkultur kring är dåliga. Fantasyfilmer. Science-fiction. »Donnie Darko«. »Delicatessen«. Quentin Tarantino. »Memento«. FIGHT CLUB. Et al. Påfallande ofta är det också den här typen av filmer som mindre nogräknade personer ger epitetet »kultfilmer«. Och gemensamt för dessa anhängare är att de inte tål att deras favoritverk kritiseras. Deras identifikation med sin subkultur, som ibland kan ta sig uttryck i tältande utanför biografer, är så stark att minsta lilla antydan till kritiskt ifrågasättande ses som en attack på hela deras självbild. Sci-fi- och fantasynördar brukar vara värst, men i Prettoklubbens historia är det faktiskt recensionen till DUNDERKLUMPEN som rört upp mest känslor. Men det säger väl också en del av den mentala åldern på anhängare till den här typen av subkulturer. I den officiella subkulturrankingen är dock Delicatessens anhängare lite högre rankade än, säg, fantasyfolket. Dom pratar ju franska. Det är ju skruvade karaktärer. Det är ju så djuuuuupt. Lyckligtvis går det att växa ifrån det här, undantaget om du utbildat dig till ingenjör, och att regelbundet se om filmer man tyckte om för ett tiotal år sedan brukar få de flesta att nyktert konstatera: »jag kom ihåg den som mycket bättre«. Jean-Pierre Jeunet cashade in med AMELIE FRÅN MONTMARTRE, men han har också regisserat usla »Alien: Resurrection«, något som illustrerar hans storhet men även begränsning som regissör. I sina mest pretentiösa och svulstiga excesser blir han inte mer än en Terry Gilliam light, men i sina mest sepiatonade, frankofila stunder är han feelgood-genrens mest originella och detaljrunkande konnässör. (Jag kommer aldrig glömma kaffesäcken i »Amelie«). Tyvärr hör »Delicatessen« mer till kategori ett än två. Alla karaktärer är skruvade. Varenda karaktär i »Delicatessen« är så skruvad att intresse och intellektuell stimulans stannar vid vad en genomsnittlig godnattsaga för en tvååring har att erbjuda. En saga för vuxna, precis som fantasy och science fiction. Asexuell, precis som fantasy och science fiction. Det ytliga är det som stannar kvar, precis som fantasy och science-fiction. Överlägset bäst i »Delicatessen« är den ytligt, tekniska uppfinningsrikedomen i självmordsförsöken. Då hjälper inte ens, för en nouvelle vague-älskare som jag, DE 400 SLAGEN-ungarna, båda spelade av en ung Anton Glanzelius. »Amelie«, däremot, lider inte av samma problem. I »Amelie« balanseras de skruvade karaktärerna upp av med riktig människa. En människa med känslor, utstrålning och sexualdrift. Men den filmen göder heller inte en asexuell subkultur. Tältandes.

< FÖREGÅENDE FILM | NÄSTA FILM >

Köp filmen!

179:-

OMSLAG:


KOMMENTARER:

#4: LM 2007-11-21, 12:34

Den första halvtimmen tyckte jag att den bara var konstig, men sedan blev den rätt kul. På ett lite sjukt sätt, men ändå.

#3: ... 2007-08-22, 20:04

sjukt bra film!

#2: TAck 2007-05-09, 03:45

för recensionen. har funderat på att se om filmen, för då - när jag var typ 12 var den ju så himla cool! nu vet jag

#1: AM 2006-04-05, 11:54

Helt sjuk, men ändå sevärd :P

Vad tycker du om filmen?

Signatur (ej obligatoriskt):

Kommentar (ej obligatoriskt):

Betyg:

RSS | WAP | © PRETTOKLUBBEN 2002-2009 | OM PRETTOKLUBBEN