#86: Trainspotting

SVENSK TITEL: Trainspotting

GENRE: Drama

ÅR: 1996

REGISSÖR: Danny Boyle

SKÅDESPELARE: Ewan McGregor, Ewen Bremner, Jonny Lee Miller, Kevin McKidd, Övriga

LAND: Storbritannien

LÄNGD: 1 tim 34 min

BETYG:

BESÖKARNAS BETYG:

RECENSION:

»Let's chase the dragon from our home« sjöng Brett Anderson i öppningsspåret »So young« på debutskivan Suede, och man skulle kunna tro att han sjöng om Renton, Spud, Sick Boy, Tommy och Begbie i Trainspotting. Trainspotting kommer för 70-talister alltid att vara en hörnsten i brittisk populärkultur, precis som WITHNAIL AND I är det för 50-talister, The Beatles är det för 40-talister, Pete Doherty är det för 80-talister och Suede är det för mig. Därför är det lite förvånande att de gamla stofilerna i British Film Institute rankar Trainspotting som den tionde bästa brittiska filmen genom tiderna. Vi kan alltså redan i dag förvissa om att Trainspotting kommer ges ut i påkostade DVD-utgåvor var tionde år, sida vid sida med BRON ÖVER FLODEN KWAI och samtliga tre miljoner engelska inspelningar av syrrorna Brontë och Jane Austens verk. Och då snackar vi om en film om fyra knarkande lågliv på drift från samhällets normer, långt bort från det moraliserande, viktorianska anslag som kännetecknar de engelska filmer som du brukar kunna hitta under hyllan »Klassiker«. Så någonting måste Trainspotting ha. Filmens största tillgång är dess tidstypiska 90-talsironiska anslag, manifesterat genom ett välregisserat soundtrack (Lou Reeds »Perfect Day«, någon?) och huvudpersonernas ironiska inställning till det Smiths-liv som erbjuds och som de förmodas leva. Briljant är scenen då Tommy får med sig sina pundarkompisar på något som kan kallas för fjällvandring. Det tar inte lång stund innan det blir stopp och Renton, mellan vodkaklunkarna, utbrister »This is not natural«. En scen att tvångsmata svenska North Face-knarkande, fjällvandrare med åtministone en gång per år. Regissören Danny Boyle (ett gäng Inspector Morse-filmer men kanske mest känd för »The Beach«) visar också skickligt och underhållande att det inte är knarket som är det största problemet, utan tristessen och rastlösheten. »Who needs reasons when you have heroin?« filosiferar Renton inte helt insiktslöst. Med meningsfulla aktiviteter att fylla tiden med, i Tommys fall sex och fotboll, i Rentons fall jobb, lyckas de hålla sig undan drogerna. Och kanske, kanske har Renton idag sin 42 tums, HD-ready LCD-TV.

< FÖREGÅENDE FILM | NÄSTA FILM >

Länkar:

#1. Filminformation hos IMDB

#2. Filminformation hos WIKIPEDIA

#3. Filminformation och diskussion hos FILMTIPSET

#4. Filmhandledning hos SVENSKA FILMINSTITUTET


KOMMENTARER:

#3: undrar 2008-08-29, 10:39

jävla bra dinne film

#2: Yes! 2007-05-09, 03:06

Utmärkt recension. Fingrar nervöst på 3-lagers gore-texen och funderar på om det är läge för en cigg åtminstone.

#1: MK 2007-04-05, 20:16

En av dem bättre filmerna som rör droger. Älskar Rentons dekadenta syn på livet allmänhet och droger i synnerhet. Även boken av Irvine Welsh är underbar!

Vad tycker du om filmen?

Signatur (ej obligatoriskt):

Kommentar (ej obligatoriskt):

Betyg:

RSS | WAP | © PRETTOKLUBBEN 2002-2009 | OM PRETTOKLUBBEN